Blekinge museum

Gammal karta över blekinge

Var rädd om dialekterna

Dialekt kommer av grekiskans dialektos, som härleds ur dialegesthai - samtal. I motsats till så kallat riksspråk är dialekten ett territorialspråk, som bara fungerar inom ett litet område, en socken eller by. Men visst har de så kallade riksspråken stora inslag av dialektord. Det finns konstigt nog fortfarande folk som nedvärderar dialekter och glömmer att de är den allra viktigaste grunden för skriftspråkets utveckling och förnyelse. Observera att alla blekinga förstår svenska och kan tala det också om det skulle visa sig nödvändigt.

Lär Dig blekingska och upptäck en ny värld!

Blekingskan visar stora likheter med andra sydsvenska dialekter som till exempel skånska,
sydhalländska, småländska.

R-ljuden är i regel skorrande. Högsvenskans ljud för rn, rt, rd och rs saknas oftast, liksom tjocka l.

I västra Blekinge, på Listerlandet, blir k, p och t efter vokal g, doch b.
Efter hårda vokaler kan g bli v som i t ex mave = mage.

Ofta får v samman uttal som engelskans w, typ kwarn. Vokalerna uttalas i regel med diftongljud: å blir eller ao, e blir äi, oi eller öi, ä blir åi eller ai och u blir öu. S blir ofta sj-ljud framför v och w och t ofta ts.

Hämtat ur: Blekingsk-svensk ordlista för landstingsfolk
Utgiven av Landstinget Blekinge

 

 

Bildtext

Bildtext


Karta över blekinge av Petter Gedda 1684.

Krigsarkivet
×